Lira på festival i Piteå

Den 2-4 december anordnades Pitefolk Världsmusikfestival. Konserter och workshops ägde rum i den ståtliga byggnaden Studio Acusticum i Piteå. Liras Susanne Holmberg var på plats och kan rapportera om några riktiga höjdpunkter.

Festivalen inleddes på fredagen med att turnén Jul i Folkton hade premiär. Det är gräddan inom svensk folkmusik, som kommer samman nu för sjätte året och det var en ynnest att få se. Jul i Folkton är bra på att skapa en varm och innerlig atmosfär och de nya arrangemangen av våra kända julvisor har både djup och humor, stämsången är frejdig och musikaliskt sett är det klockrent.
Terno Drom, som spelar romsk musik och finsk tango avslutade fredagskvällen. Sångerskan Tanja Hagert bjuder på sig själv och visar även upp lite romsk dans.
Hasse Alatalo med kompband mjukstartade lördagskvällen i Black Box med en stillsam konsert där de delade med sig av pärlor ur den tornedalska musikskatten. Låtar i varm och vemodig anda och en och annan dråplig text om fylleri och smuggling. Hasse Alatalo har gjort en stor kulturgärning genom att dokumentera tornedalsk folkmusik ända sedan sjuttiotalet.
Strax därpå är scenen i Black Box smyckad med vackra sjalar och små dukade bord, när vokal- och rytmgruppen Tetra från Göteborg sveper in i sina vackra dräkter och sin kvinnliga charm. Showen är lättsam och kul och fascinerande med deras kunnande om sångtraditioner i världen. Temat är kärlek i alla dess former och showen gör mig glad i sinnet.
Från denna ”kvinnliga” show riggas scenen strax om för att ge plats åt något mera ”manligt”.
Stadig som en fura står bandet Kebnekajse, det gamla folkrockbandet, som var med redan på proggens tid. För några år sedan återuppstod de och tog vid där de slutade. Kebnekajse bygger upp massiva och spejsade ljudlandskap, allt utifrån en enkel folkmelodi. Det är långa suggererande stycken med mycket improvisation på elgitarr och elfiol som ramas in av tunga rytmer från två elbaser, trummor och slagverk – det är mäktigt!
Jag blir glad av att se ett gammalt band som står fast vid sitt koncept och visar att det håller än.
Balkanbandet Svarta Safirer från Göteborg är sista bandet ut på Pitefolk Världsmusikfestival. Åttamannabandet är inte bara medryckande balkanröj, det är världsmusik med influenser från Turkiet, indiska rytmer och något spanskt, så bandet har definitivt sin egen identitet och där finns riktiga virtuoser. En suverän avslutning på festivalen.

Susanne Holmberg / Lira